- Nyheter
- Gotland i en digital tid
Gotland i en digital tid
Digitalisering används som ett verktyg för att möta ökade krav på effektivitet, standardisering och uppföljning. I takt med detta har digital självservice blivit norm i många samhällsfunktioner.
Den nyligen publicerade rapporten Gotland i en digital tid – förutsättningar för digital inkludering visar hur digital självservice flyttar ansvar för information, ärendehantering och problemlösning till invånaren. Rapporten visar vilka antaganden om användarens villkor som tas för givna i digitala lösningar.
När självservice blir norm förändras ansvar
I många digitaliserade processer förutsätts individen själv kunna tolka information, legitimera sig digitalt, hitta rätt tjänst och hantera avvikelser när något går fel. Det som tidigare låg inom organisationens ansvar har i ökande grad blivit invånarens uppdrag.
När självservice görs till norm, utan motsvarande organisatoriskt stöd, uppstår exkludering som en strukturell konsekvens.
Digitala hinder i vardagen
Åtkomst till tjänster, digital legitimering och att problemlösningen när digitala processer inte fungerar som förväntat, framträder i rapporten som återkommande hinder i vardagen. Det blir särskilt tydligt i situationer där flera system samverkar eller när någons livssituation – tillfälligt eller bestående– är mer komplex än systemen tillåter.
Digitala skav påverkar arbetsmiljön
Medarbetare möter konsekvenserna av digitala system som är optimerade enligt en viss logik. När undantag är svåra att göra flyttas problem, som orsakas av system, till både medborgare och anställda.
Samma problem uppstår om och om igen
Ett centralt resultat i rapporten är att problemen sällan är tillfälliga. De återkommer månad efter månad, eftersom de är inbyggda i hur digitala processer styrs och följs upp.
Detta visar att digital inkludering inte kan hanteras genom punktinsatser eller riktade stödåtgärder. Förändringar behöver ske i samband med hur system planeras, beställs, införs och förvaltas. Vilket utrymme finns idag i systemförvaltningen för att följa upp och förbättra systemen?
Rapportens bidrag: från kartläggning till styrningsansvar
Gotland i en digital tid stannar inte vid att beskriva problemens omfattning. Ett centralt bidrag är att rapporten konsekvent översätter återkommande digitala hinder till frågor om styrning, ansvar och organisering.
Varje tematiskt avsnitt avslutas med konkreta förslag på åtgärder som riktar sig till Region Gotland som organisation och inte till enskilda verksamheter eller individer. Förslagen rör hur digitala system planeras, beställs, införs och följs upp. På så sätt synliggör rapporten digital inkludering som en ledningsfråga snarare än en stödverksamhet.
Åtgärderna handlar exempelvis om att:
- Organisera digital service utifrån livshändelser snarare än förvaltningslogik
- Tydliggöra systemansvar för betalningar, legitimering och informationsåtkomst
- Väga in konsekvenser för användare och medarbetare i digitaliseringsbeslut
- Skapa handlingsutrymme för verksamheter när standardiserade system inte räcker
Detta innebär ett tydligt skifte i ansvar. Digital exkludering framstår inte som ett resultat av bristande kompetens eller anpassningsförmåga hos vissa grupper, utan som en förutsebar konsekvens av hur digitalisering styrs och prioriteras.
I den meningen fungerar rapporten som ett styrningsunderlag: den visar inte bara var problemen uppstår, utan vilka organisatoriska val som behöver omprövas för att de inte ska fortsätta upprepas.
En rapport att läsa och använda
Rapporten rör sig smidigt mellan nationella strukturer och lokala exempel, vilket gör den användbar långt utanför Gotland. Den erbjuder både ett analytiskt ramverk och konkreta frågor att ställa om hur digitalisering faktiskt fungerar i praktiken.
För den som vill förstå digital inkludering som en fråga om styrning, organisering och ansvar – och inte enbart om teknik eller kompetens – är detta en rapport som ger både igenkänning och riktning.
